16:e februari...

Fick en håltimme då ungarna var på någon gemensam peppningsföreläsning.
Passade på att sortera och nysta garner. Ni anar inte hur det kan bli, en blandning av ylle, acryl och bomullsgarner i ett stort antal backar. Vi har det lite primitivt eftersom vi har tillfälliga lokaler. Inte helt ändamålsenliga men allt går. En av nackdelarna är just att vi inte har några skåp och med allt från 2-gluttare till målbrottspersonerna i 9:an så är det inte helt enkelt alltid att hålla önskvärd ordning. Dock slog det mig hur oerhört kontemplerande det är att nysta garn. Det är något jag minns från min egen barndom att man fick hjälpa till med, på den tiden stickade och virkade ALLA. Det var bara så. Tänk vad dofter och monotona rörelser kan få oss att snabbt ramla in i barndomen.

Kollegan kom och vi passade på att sortera tygerna också. Håhåjaja här hade någon på egen hand lyckats klippa ut ett hjärta - mitt på tyget. Fram med saxen så fixade vi det. Jag har en egen med namn på för tygklippning. Ni kan inte tro hur snabbt de blir slöa när det ska klippas papper med dem. Spelar ingen roll att vi har olika ställ - TYGSAX och PAPPERSSAX...

Förklarade för 8:orna att vi efter sportlovet ska ha ett gemensamt projekt som går ut på att alla ska använda de vanligaste 5 broderstygnen och sy ett hjärta på en jeanslapp som sedan ska sammanfogas till en väggbonad. Nej - det blir så fult sa en av dem. Det är möjligt sa jag men det är så det blir i alla fall. För ska ni ha några omdömen och betyg så behöver jag ha ett bra underlag. Det här går ut på att ni först gör ett självständigt arbete med planering och färdigställande, sen att ni samverkar med andra när lapparna sys ihop och inte minst, det handlar om att arbeta mot ett gemensamt mål. Så gör man i arbetslivet. Kan vara bra att kunna. Jag har bett lärarkollegiet att avvara några gamla jeans om de har så att lapparna blir lite olika, men storleken på dem blir densamma. För dessa klipper jag ut med min vassa sax. Tror att det blir bra... Iden fick jag från några slöjdlärare i Osby och jag har bara konceptualiserat den lite extra. På internet förstås, hur klarade man sig förr begriper jag inte. Fantastiskt.

Sista turen idag var ett gäng skapligt livliga små femteklassare, alla med sin personlighet. Inte en lugn stund. Rör inte tygerna sa jag bestämt och det gjorde inte förstås. Eller? Det viktigaste med just det gänget är att de får något gjort och blir klara med sin "finished product" som de brukar säga i amerikansk TV-reklam. Det ger en kick för dem och det är viktigt.

Så gick de sin väg och jag vek ihop tygerna (man kan inte ägna en hel lektion åt att tjata det begriper ni) och nu ska jag sticka ihop en liten nalle lik den jag själv gjorde när jag gick i 3:e klass på 60-talet. Jag kom ihåg den som igår. Apropå det där med att garner väcker minnen till liv. Jag tror nämligen att det finns en del av de här barnen som kan klara av att göra en sådan. Värt att testa.