10:e mars...

Den gode Vygotskij (Vygotsky) kom infarande med full kraft i klassrummet igår. Zonen, den var bara där.

"The zone of proximal development (ZPD) has been defined as "the distance between the actual developmental level as determined by independent problem solving and the level of potential development as determined through problem solving under adult guidance, or in collaboration with more capable peers" (Vygotsky, 1978, p. 86)."

Nu fanns möjligheten för lärare och elev att lära tillsammans. Det handlade om broderstygnet fransk knut. Hur fasen gör man? Jag har gjort den många gånger så klart. Men igår gick det bara inte, hur vi än snurrade på tråden så blev det ingen knut. Tråden gick bara rakt igenom tyget. Jag och en tjej kände oss värdelösa, vi testade och testade. Kollade på hur sjutton de gjorde de där som lyckades. Vi kollade på Youtubefilmer medan vi stod där och kämpade med nål och tråd. Inga knutar blev det. Jo en plötsligt och så nästa - pannkaka. Andra elever hejade på och visade hur man skulle göra. De hade lyckats. Men vi måste ha vridit nålen eller tråden åt fel håll eller nåt. Tänkt på det här hela natten - ja kanske inte, men nästan.

Men det är bara att kämpa på. Till nästa lektion ska jag ha fyllt en tyglapp med broderade franska knutar det är då en sak som är klar. Det är lite speciellt att upptäcka tillsammans och försöka lära sig också. Jag ser ingen prestige i att någon kan mer än jag. Att lära av varandra tillhör upptäckarens nyfikna jag på något sätt. Då spelar åldern ingen roll. Samverkan med andra är utvecklande för alla.

Det hela handlar om att vi har projektet "brodera ett hjärta på en jeanslapp" som ska bli en väggbonad till skolan. En del killar sitter och suckar, men jag säger till dem. Ni kan tycka vad ni vill, men det här är uppgiften. Det kan vara bra att lära sig att följa sådana för framtiden. Ni måste faktiskt också visa att ni både kan ta ut och sätta in era egna arbetsmappar i en pärm där era namn finns i ett numrerat register. Det ingår också i det kommande vuxenlivet att klara sådana saker.

Kan inte du bli vår nya NO-lärare säger de då, den vi har nu ska sluta. Det är gulligt tänkt av er grabbar, men det är inte mitt huvudämne precis. Men tack i alla fall. Nu gäller broderierna.

Att en unge bryter av en blyertspenna för att densamme blir tillsagd att inte rita på bänken, och sen slänger den på mig är lite sorgligt och man tänker hur mycket frustration det finns i den lilla kroppen och hur vi ska få det att bli bättre till nästa lektion. Det är inte en bra händelse, men man får inte fastna i detaljerna och tjata om det. Därmed inte sagt att det är OK, inte alls. Men det blir ofta en kamp om vem som bestämmer i klassrummet, det är alltid den vuxne. Det vet vi alla. En del behöver testa det. Men det gäller att försöka tänka till hur det ska undvikas i framtiden. Nån "virknål" ska nog passa.

Syslöjdssalen är sannerligen en otroligt skojig och lärande arbetsplats. Både för barn och vuxna.


Vygotskij är en av mina favoritpedagoger. Han och Maria Montessori...