14:e februari...

Bra resultat gav gårdagens lektioner. Vad sägs om två stickande killar?nDet ska bli halsdukar här, tyvärr har de valt svart garn så det är in i bomben svårt att se maskorna. Men det som förvånade mig är att de båda direkt "förstod principen" ett känt citat från en av de mer charmiga ungarna. De är olika sannerligen.

Men just känslan när de faktiskt både ser och begriper direkt och vill försöka är härlig. Snabbt som sjutton kunde de lägga upp maskor. Jag menar det är inte vanligt. En annan liten kille började sy korsstygn, ett hjärta skulle det bli. Rött och grannt. Det var lite besvärligt med att hålla tråden på rätt sida av nålen, men trägen vinner. Som vanligt hade de plockat fram mönstret på hjärtat på internet. Googla säger jag och det görs glatt. Det ger resultat. Så viktigt att ge dem mer insikter kring vilken källa av kunskap internet kan ge. Det är inte bara spel. Det är framförallt gemenskap och samarbete som är viktigt och här är internet helt fantastiskt.

Ikväll ska vi se Fifty Shades of Grey sa en av dem. Kanske ville de ha lite uppmärksamhet? Men sa jag, ni är bara 12 år, det där inget för er. Dåligt språk är det tydligen också. Så blev det tyst om den saken. De lyckades inte få mig att falla in i upprördhet som de trodde.

Ett par småkillar har eld i baken och har svårt att sitta stilla. Men de är kul och har mycket fantasi och jobbar tyst och effektivt. I bland är det jättebra och ibland kan man ifrågasätta lite. Förra lektionen hade de med sig en broschyr från Teknikmagasinet som de vek sjörövarhattar av. De satte dit garn som hakband och sa - kolla textilslöjd. Svårt att inte le.

Igår försvann de ut och jag frågade var de varit. På toaletten sa de. Men det är väl bara tjejer som går på toaletten tillsammans sa jag. (Fördomsfullt jag vet, men livet pågår faktiskt runtomkring oss och ingen är perfekt). Det blev lite svårt att förklara för dem, lite genant faktiskt. Men sen satt de i alla fall stilla resten av lektionen medan jag hjälpte de andra med korsstygn, virkning och stickning.

Det där med virkning är skojigt att se hur det växer fram hos dem. Många gör bara fingertutor eller ska vi säga fingerdockor kanske. De måste få pröva sig fram så att de ser själva vad som blir fel. Det är bara att repa upp och så på't igen. Som alltid när man ska lära sig nåt nytt. Trägen vinner oftast.

Fick en kommentar för att jag inte ville ta emot en lärardator från skolan. Om att jag nog inte var så van vid datorer, hehe... (För er som känner mig så är det riktigt festligt, eller hur?). Men jag har bara ett avtal den terminen så jag tyckte att det var onödigt att släpa runt på fler prylar då allt går att fixa via den utrustning jag redan äger och har. Men jag ska logga in och rocka röven av dem... Apropå det här med fördomar om gamla tanter. De finns tyvärr.

Undrar ibland om inte hela livet är en enda stor förutfattad mening?

Kul kan man ha ändå. Så därför har jag det. 100 % engagemang - plask in i väggen och så upp och på't igen. Öva öva ungar, snart har ni en halsduk som ni har gjort själva. Att ni inte hinner med hjärtat till Alla hjärtans dag gör inget. Det är bara ett kommersiellt jippo sa en av eleverna. Just det. Alla hjärtans dag bör det vara varje dag.

På hemvägen fann jag och kollegan att någon/några stoppat in blöta fimpar i låset till en av ytterdörrarna så att det var öppet och bara att gå in. Men Pilutta er så kul ska vi inte ha det sa vi och pillade bort de läskiga fimparna och så smack gick dörren i lås.

Helgen får gå ut på att fixa punkan på bilen och rensa avlopp. Nödvändiga vardagligheter.

Och ni?