11:e februari...

En avig och en rät och Syfestival i helgen. Jag känner mig mycket lycklig med mitt senaste projekt som syfröken. Det uppfyller mig helt detta med mormorsrutor, stickningar och diverse som vi håller på med. Så mycket som jag fixar nu med detta har jag inte gjort sedan 70-talet när mina egna ungar var små.

Maken är gullig och köper hem färgglada virknålar och stickor och andra lämpliga verktyg från Kina. Det går med i hans vanliga inköpsrunda av elektroniska komponenter. Jag tror att vi är Postens största paketkund vad gäller såna försändelser. Verktyg som verktyg liksom, han programmerar symaskinen och jag syr. Han deltar i mina projekt och jag i hans olika vad det nu kan handla om, foto, cykel och datorer. Så har vi det hemma hos oss och det är ständigt kul på alla sätt.

Mycket kreativt liv just nu och det är möjligt att jag har behövt få fram all denna skaparlust efter att ha låst den inne för så många års teoretiska sammanhang. Det är bra att jobba med både hjärnan och händerna. Å andra sidan vad gäller pedagogiken i skolan så har jag väl grundat med min bakgrund. Det gäller verkligen att hantera barnen på olika sätt. Flera av barnen har så kallade diagnoser, jag kallar det helst personligheter. Gillar det. Men det är klart om en sitter på bordet och en springer runt och viftar med saxen så gäller det att vara påhittig som lärare för att avleda det hela till nåt positivt. Det är många som behöver uppmärksamhet. Jag har försökt lite med att få dem att hjälpa varandra också. Samarbete är också viktigt.

En liten kille tog mig på orden när jag sa Googla fram en idé vet jag. Och plötsligt satt han där och hade på egen hand hittat en hel beskrivning om hur man kunde sy ett särskilt dockdjur. Det fanns mönsterdelar med och det fanns beskrivning av hur man skulle sy och vilket material som behövdes. - Du jag skriver ut mönstret hemma sa han. Ja gör det sa jag så klipper vi till lite bitar av de tyger du behöver så fixar vi till det här nästa gång. Där stod vi sen och hittade rätt färger som han kunde stoppa undan i sin lilla mapp för att säkra undan att det verkligen skulle bli rätt. Han sken som en sol och jag med...