Den 8:e juni - 2015...

Det var ett tag sedan jag skrev här. Det beror på att det har varit en så hektisk period under våren. Dels så skulle alla elever får sina olika projekt klara och dels så har vi haft en flytt av slöjdsalen i tankarna. Den sal vi haft under senaste året har varit provisorisk på grund av att det blev översvämning i den gamla och nu ska det flyttas in i nybyggt. Mycket material samlas det i slöjdsalar den saken är klar.

Jag kommer dock inte personligen att följa med in i den nybyggda skolsalen då jag blivit erbjuden och tackat ja till ett nytt uppdrag som stämmer mer med mina önskemål och ser mycket fram mot det. Visst kan det vara synd att inte följa med de elever jag har haft nu till nästa läsår. Men det finns många elever att glädjas åt även på den nya skolan. Det är jag säker på.

Vissa grejer kommer jag särskilt att ta med mig. Dels eleven som designade sin egen tröja i fleecematerial. Han kallade den för warmandcoolshirt då den hade orangea dragkedjor på ärmarna som man kan dra upp och flaxa med när det blir för varmt liksom att dra igen när kylan faller på. Jag hjälpte honom lite med dragkedjorna men i övrigt så var det en mycket lycklig unge som flaxade ut ur rummet på den sista lektionen i slöjden. Härligt att se.

Vi arbetade också hårt med vårt brodera-hjärta-på-jeans-lapp. Det var 8:or och 9:or som gjorde det. På grund av att vi hade det lite primitivt med symaskiner och annat under terminen så var jag tvingad att sturkturera upp ett projekt där alla kunde vara med på samma villkor. Det blev en mycket bra betygsbas också då alla gjorde enskilda uppgifter med målet att uppnå ett gemensamt resultat. Att alla elever jublade är att överdriva. Men de allra flesta, även de som inte gillade skolan så mycket var med och presterade och är nog idag nöjda med att finnas med på den gemensamm väggbonaden som det blev till slut.

Jag är en mycket digitalt inriktad människa och har därför uppmutrat eleverna att använda sina mobiler under lektionerna. Inte för att spela spel som många verkar tro att det handlar om och därför vill förbjuda mobiler på lektionerna. Det vore bra trist om det skull behöva bli så. Då faller faktiskt hela iden med den digitaliserade skolan då mobiler idag många gånger ersätter gårdagens datorer. Hur som helst att se eleverna googla fram uppgifter, undervisningsfilmer och ideer har varit väldigt lyckat. De har hittat korsstygnsbroderier, de har sutttit och lärt sig sticka och virka i egen takt under lektionerna. Det har varit väldigt bra för de som behövt extra hjälp från mig.

Idag går jag på sommarlov för nu är slöjdaktiviteterna avklarade för den här terminen. Många skojiga minnen har jag från väldigt roliga och gulliga och duktiga elever. Ser fram emot nästa termin.

Men nu får det bli paus här och sommar och andra aktiviteter.
Till hösten drar vi igång igen.

29:e mars...

Nu börjar det dra ihop sig i syslöjden. Det pratas betyg och det undras hur de ska hinna klart. Det är snart Påsklov och halva terminen har gått.

Ni kommer att hinna men det behövs lite engagemang och kanske förståelse hur ni bör fundera kring ert arbete går till menar jag och visar en Youtubefilm på 6 minuter där arbetsprocessen beskrivs. Min iPad går runt på borden och de kollar med stort intresse. Hos vissa ramlar det ner poletter, det kan man se på att aktiviteten ökar rejäl efter denna tydligen nya insikt. Det är inte självklart det här. Det gäller att repetera.

En liten kille sa efter att han suttit en lektion och försökt lära sig sticka. "Förlåt att jag inte kan sticka." Men kära barn du är här för att lära dig inte för att visa vad du kan innan du kan det. Han hade verkligen försökt att få ordning på garn, stickor och fingrar. Han satt och kollade på en instruktionsfilm, han fick tecknade instruktioner och min hjälp. Men det ville sig inte bara. Just det här - Förlåt att jag inte kan sticka tog ett djupt tag i mitt hjärta. Nästa tillfälle så kan det vara så att synapserna kopplat ihop sig på rätt ställe eller inte. Jag förbereder dock en annan uppgift av den anledningen. Har lagt märke till att han kan behöva en väska och det kan vi nog ordna på ett lättare sätt, så kanske vi kan ta stickningen senare. Ingen ska behöva sitta och känna sig misslyckad. Det handlar om att locka fram lusten och skapa förutsättningar för att lyckas så att han kan känna att han klarar av att producera en färdig sak i slöjden och ett godkänt betyg. Det här är oerhört viktigt för självkänslan.

De större eleverna håller på med att brodera hjärtan på en lapp av jeanstyg som sedan sammanmonterade ska bli en väggbonad. Det blir hjärtan, det blir det. På väldigt olika sätt. Hur intressant som helst att se. De mest motiverade gör många franska knutar nu när det har visat sig att jag faktiskt inte längre klara av att göra dem. Jag och en tjej i klassen är helt kassa - på just franska knutar. De som kan kämpar verkligen för att vi ska lyckas lära oss. Vet ni just det här att som vuxen visa att man inte kan och klarar av precis alla detaljer är väldigt gynnande för klassrumskulturen. Vi lär tillsammans. Det finns en generositet i detta som jag är övertygad om är bra för alla. För får en misslyckas så vågar andra också och det skapar utveckling - vi jobbar ihop och hjälper varandra och till slut så kan alla och många presterar också mer eftersom de tycker att det blir kul. Många har talangen men andra har det inte och det är en glädje att se dem hjälpa varandra. Det är så man ändå måste jobba senare i livet. Tillsammans.


Kolla på filmen om slöjdprocessen här

16:e mars...

Måndagar kan vara tuffa dagar för många, av flera olika anledningar. I skolan märks det så tydligt. För min egen del är det en tuff dag. Mellan två lektioner har jag bara 5 minuter på mig att andas ut. Men å andra sidan så har vi jobbat upp ganska bra rutiner i slöjdsalen nu så det flyter på utan att jag orkestrerar hela tiden. Kollen kan man ha utan att kontrollera allt. DIn jacka är väldigt snygg sa jag till en av tjejerna. Jag gillar din lila jättemycket sa hon då och log. Så enkelt kan man göra någon glad. Att vi inte tänker oftare så. Lite beröm så får man tillbaka.

Överraskande nog så kom det in tre helt nya ansikten på en av lektionerna idag. Är ni här sa en av tjejerna - du vet sa hon och vände sig till mig. De där är lika ovanliga att se som enhörningar. Haha.  Nåväl trevligt att ni dyker upp sa jag, nu ska vi brodera här. Tro mig när lektionen var klar så hade de alla kommit ikapp sina klasskamrater. Smarta ungar eller kanske vi ska säga ungdomar.

Då hoppas vi att de dyker upp nästa vecka. Jag ska ta och brodera upp lite exempel på hur hjärtan kan se ut på ett broderi. Ett svart lite mer punkigt kanske, ett vitt ljuvt med bomulls- och sidenkänsla har jag redan gjort. De röda och de rosa hjärtana har man redan kommit igång med förstås, men jag vill att de ska tänka utanför boxen som man brukar säga. Ett hjärta är inte bara ett hjärta rätt upp och ned. Vi ska försöka få fram lite mer här.

Sista lektionen är lpng och lite tuffare. Ungarna är färre och yngre men mer krävande. Jag tycker du passar ihop med Kvinnabuske sa en när vi diskuterade Melodifestivalen. Va?- sa jag. Jag tycker att Måns är gammalmodig. Jag gillar jazz och hårdrock. Gör du? Stor förvåning i klassrummet.

Tråkigt är det aldrig i syslöjden.

Nästa måndag limmar vi...

PS. Han kallar sig Kvinnaböske - jag vet. Jag stavade fel. Så intresserad är jag. DS:

13.e mars

Livet i syslöjden traskar på. Vi har vårt jätteprojekt med att brodera jeanslappar med hjärtan. Idag var det 19 stycken 9:or i klassrummet plus jag själv som svettades över stygnet de franska knutarna. Jag får bara inte ihop dem. Det är allt helt hopplöst. En del klarar, de flesta inte. Jag funderar snart på att ta bort just det momentet och välja korsstygn istället. Kan man ändra på sånt mitt i projektet när man är lärare och allt? Ja jag tycker det. För som i alla projekt så är det klokt att styra om såna moment som håller på och går över styr. Jag har inga problem med att inte veta bäst. Det här är ett samarbete. Det gäller oss alla. Även lärare kan misslyckas. Tror att det är bra att visa på det mänskliga här. Det är bra för alla. Så nån kommandora är jag inte direkt. Jag vill också ha skoj.

Jag känner att de har tagit till sig det jag sagt om att använda mobilerna. Så många sitter och kollar hur man syr de olika stygnen via Youtube. MIn ambition här är att lära dem att använda internet, att söka sjölva efter uppgifter och eventuella lösningar. Personligen har jag som sagt inga problem med mobiler i klassrummet då det är en av mina egna viktigaste mojänger. Som en förlängning av mig själv...

Tänk er att ha ett sånt här stort gäng där alla i princip arbetar målmedvetet. Kanske att de rent av tycker att det ska bli kul det här. En del av dem har klarat av att sy alla stygn på sina små provlappar så de håller nu på och planerar hur just deras egen jeanslapp ska se ut. Skojigt att se detta. En kille kom in från andra slöjdsalen och utropade, det heter träslöjd, träslöjd. Svenska skolan är helt hopplös sa han och visade en ljusstake som han tillverkat av en läskedrycksburk. De håller på med återbruk där inne och det här är en grej som de fått göra. Tänka ut vad man kan använda en pantburk till mer ön att panta den. Man märker att det är inte självklart för alla att tänka ett steg vidare utifrån det givna. Men vi får lära dem. Tålamod bara. Du det heter trä- och metallslöjd sa jag. Jaja sa han och gav mig ljusstaken i present. Du kanske vill sitta här inne och brodera lite då sa jag. Vi återvinner gamla jeans och ska göra en väggbonad. Han fnös och gick tillbaka.

Fredagar avslutas med skolans pratigaste klass - men också den mest resonerande. De är verkligen jättekul att ha att göra med. De går i sexan bara men är så fina allihop och så vill de ha slöjd längre, två gånger i veckan eller i alla fall två lektioner. Prata med rektorn sa jag och trevlig helg...

Sticka armband...

Är det något ni undrar över - så vet ni vem ni ska fråga... Mig alltså.

11 mars...

Vad gör du här mormor utropade en kille när jag tittade in i klassrummet hos kollegan. Ja du - jag är en riktig mormor som har såna som du som barnbarn sa jag och skrattade. Killen och hans kompisar blev upplivade och lärare och assistent hängde på. Jag tänkte, hur konstigt är det inte när de reagerar på att en person som just kunde vara deras mormor dyker upp i tillvaron. Det borde vara mer självklart att umgås över generationsgränserna. Jag menar jag är varken särskilt gråhårig eller går med rollator precis.

Kul när det blir lite muntert på lektionerna. Men det har vi å andra sidan nästan alltid i slöjden. Det är något särskilt med det här ämnet. Vissa är omöjliga att få igång till en början. Men rätt vad det är så vänder det och lystern i deras ögon när de klarat av att slutföra ett arbete är värd väldigt mycket för oss som lärare, men kanske mest för barnen själva. Det spelar ingen roll om det så är en enkel kudde. Den kan vara handsydd och stoppningen tittar ut lite här och där. De har gjort den själva och jag tänker att nästa gång då gör vi det lite mer på riktigt. Utvecklar både kreativitet och hantverk. Jag är av den åsikten att man börjar med att känna på materialet och sen kommer det andra med automatik. Har man lyckats en gång så vill man lyckas igen och då går det att höja kraven, lite steglöst så där.

Vi har med oss våra datorer idag sa min klass och var stolta. Det var bra för jag har sagt till dem att ha det. Internet är ett ovärderligt arbetsredskap när man ska lära sig saker om man är öppen för det.

Varje pedagog vet att ungar lär in på olika sätt. Vissa grejer måste man nöta in. Stickning och virkning til exempel och då är det bättre att de kollar på hur man gör på Youtube än att en lärare ska vara upptagen med en elev hela lektionen medan de andra går bonanza i rummet av ren otålighet. Tittar de på nåt annat eller spelar Quiz så må det vara hänt för en gång. Man kan inte hålla på och tjata på några hela lektionen. Överenskommelsen blir att nästa gång då blir det mer seriöst arbete för deras del. De går med på det. Harmonin i klassrummet har betydelse. För både barn och vuxna.

Nu vill vi ha slöjd två gånger i veckan sa de och jag blev förstås smickrad, det är lika bra att ta åt sig när det bjuds. För nästa vecka kan dagsformen vara en annan och då är man kanske den värsta skitfröken som de har haft när man ber dem om att plocka undan efter sig. Som vuxen får man helt enkelt förhålla sig. Det är en stor del av jobbet. Varje unge är sin egen personlighet, de är inga maskiner.

För det allra mesta är de bara väldigt trevliga.

10:e mars...

Den gode Vygotskij (Vygotsky) kom infarande med full kraft i klassrummet igår. Zonen, den var bara där.

"The zone of proximal development (ZPD) has been defined as "the distance between the actual developmental level as determined by independent problem solving and the level of potential development as determined through problem solving under adult guidance, or in collaboration with more capable peers" (Vygotsky, 1978, p. 86)."

Nu fanns möjligheten för lärare och elev att lära tillsammans. Det handlade om broderstygnet fransk knut. Hur fasen gör man? Jag har gjort den många gånger så klart. Men igår gick det bara inte, hur vi än snurrade på tråden så blev det ingen knut. Tråden gick bara rakt igenom tyget. Jag och en tjej kände oss värdelösa, vi testade och testade. Kollade på hur sjutton de gjorde de där som lyckades. Vi kollade på Youtubefilmer medan vi stod där och kämpade med nål och tråd. Inga knutar blev det. Jo en plötsligt och så nästa - pannkaka. Andra elever hejade på och visade hur man skulle göra. De hade lyckats. Men vi måste ha vridit nålen eller tråden åt fel håll eller nåt. Tänkt på det här hela natten - ja kanske inte, men nästan.

Men det är bara att kämpa på. Till nästa lektion ska jag ha fyllt en tyglapp med broderade franska knutar det är då en sak som är klar. Det är lite speciellt att upptäcka tillsammans och försöka lära sig också. Jag ser ingen prestige i att någon kan mer än jag. Att lära av varandra tillhör upptäckarens nyfikna jag på något sätt. Då spelar åldern ingen roll. Samverkan med andra är utvecklande för alla.

Det hela handlar om att vi har projektet "brodera ett hjärta på en jeanslapp" som ska bli en väggbonad till skolan. En del killar sitter och suckar, men jag säger till dem. Ni kan tycka vad ni vill, men det här är uppgiften. Det kan vara bra att lära sig att följa sådana för framtiden. Ni måste faktiskt också visa att ni både kan ta ut och sätta in era egna arbetsmappar i en pärm där era namn finns i ett numrerat register. Det ingår också i det kommande vuxenlivet att klara sådana saker.

Kan inte du bli vår nya NO-lärare säger de då, den vi har nu ska sluta. Det är gulligt tänkt av er grabbar, men det är inte mitt huvudämne precis. Men tack i alla fall. Nu gäller broderierna.

Att en unge bryter av en blyertspenna för att densamme blir tillsagd att inte rita på bänken, och sen slänger den på mig är lite sorgligt och man tänker hur mycket frustration det finns i den lilla kroppen och hur vi ska få det att bli bättre till nästa lektion. Det är inte en bra händelse, men man får inte fastna i detaljerna och tjata om det. Därmed inte sagt att det är OK, inte alls. Men det blir ofta en kamp om vem som bestämmer i klassrummet, det är alltid den vuxne. Det vet vi alla. En del behöver testa det. Men det gäller att försöka tänka till hur det ska undvikas i framtiden. Nån "virknål" ska nog passa.

Syslöjdssalen är sannerligen en otroligt skojig och lärande arbetsplats. Både för barn och vuxna.


Vygotskij är en av mina favoritpedagoger. Han och Maria Montessori...

7:e mars

Fredagar avslutas med en fantastisk klass. Tänk att det kan vara så olika i grupperna. Det fascinerar mig alltid. Det gäller både barn och vuxna grupperingar faktiskt. Men just den här klassen är fantastisk på så många sätt. Det är som en stor trevlig syjunta, alla sitter och pratar med varandra, resonerar och arbetar och har kul. De vill inte ens avsluta lektionen fastän det är den sista på dagen.

De sitter där med sina iPads och kollar mönster till korsdygnsbroderierna, de delade på den sista tovnålen (innan vi skaffade nya) genom att sätta igång tidsuret på mobilen. Du får fem minuter sen är det min tur. De får låna min laddare för att komma vidare när batteriet tagit slut.

Du Mary, hur gammal är du egentligen. Va? Du är så himla ungdomlig och går här och jobbar och är så glad och skrattar hela tiden. Haha, jag nästan får kramp av skratt när jag hör dem resonera. De är så gulliga, frispråkiga och charmiga. Så roande det är att möta dessa glada själar. Visserligen är det pratigt men på ett väldigt trevligt sätt. Det är inte lika trivsamt i alla klasser precis. En del svär och kallar varandra inklusive mig för allt möjligt otrevligt, förstör för varandra, far runt väggarna och är allmänt krävande. De är så små de där trollen och jag känner en viss sorg för dem. Det kan räta upp sig, vi får hoppas det. För deras egen skull. Så mycket frustration som vill ut. De kanske borde ha mer idrott och rörelse de här som har svårt med att trä tråden på synålen, hålla ordning på stickorna och få virknålen att landa i rätt maska. Tiden jobbar och rätt vad det är så händer det. Som lärare får man vara klurig och ha tålamod. Man vet hur det börjar lysa i ögonen när de just har klurat ut hur kedjestygn fungerar.

Sen har vi de där lite äldre som inte kan ta ögonen från varandra, störtförälskade. Kan de få sitta i knät på varandra och brodera? Ja, jag tycker det. För vad spelar det för roll om de ändå presterar. Ingen alls egentligen. Kanske rent av kan vara bra förebilder för att man kan tycka om varandra också och visa det.

Lite helg nu och så nya tag nästa vecka. Mysigt.

3:e mars

Jag jobbar halvtid, det är skönt efter alla år som superkarriärist. För all del jag ska inte klaga för jag har haft några sköna år då jag kunnat göra vad som fallit mig in. Men nu tycker jag att det är kul att jobba och delta i ett sammanhang igen. Särskilt festligt är det faktiskt att ha med barn att göra. Riktiga barn till skillnad mot vuxna barn som bara är elände. Som syfröken så har man det i hög grad, att göra med riktiga barn. Jag brukar hjälpa min kollega ibland med en klass som kan behöva lite extra vuxenresurs. Jag kan vara i klassrummet och planera samtidigt. Idag när jag kom till skolan så hade de avslutat lektionen och kom skrattande mot mig och sa - var har du varit vi trodde att du fått sparken, haha. Vilka troll de är.

Hur som så kom det några tjejer från träslöjden och knackade på under lektionen. De hade inte fått använda sin mobiltelefon eller svarat när mamman ringde och undrade om jag kunde säga åt träslöjdsmagistern att de skulle få ha sin mobil på lektionen. Jag kunde inte låta bli att skratta åt det - nej nej tjejer, i träslöjden bestämmer inte jag. Marsch iväg med er och gör som ni blir tillsagda nu.

Personligen så har jag inget emot att de använder sina mobiler. Självklart inte hur som helst. Men en del ungar kan inte koncentrera sig på det de ska göra och då tycker jag att det är bättre att de får ha sina mobiler en stund så att de andra får lite arbetsro. Det går inte att tjata på två-tre på grund av såna principer tycker jag. Då förstör man för alla andra. Däremot så gjorde vi en överenskommelse idag - nästa slöjdlektion så jobbar vi med slöjdaktiviteter. Ja, absolut lovade ungarna. Lite känd för att gilla datorer har jag nog blivit i skolan.

Jag har gjort en blogg till slöjden där jag tänkt att jag ska lägga upp instruktioner och allmänna tips och sånt. När vi så startade det nya projektet att göra en väggbonad av jeans som vi fått från kollegiet så gav jag dem också varsin mapp. Med papper och grejer... Hängslen och livrem.

En kille sa - om vi nu ska jobba med datorer, vad är det här då? Papper? Så där släpigt uppkäftigt och ifrågasättande som bara 15-åringar kan vara. Relevant fråga alltså. Men min egen fråga tog allt udden av den:

Har du datorn med dig?

Svar - Nej...

Dåså - kolla på den du när du har tappat bort dina papper, sa jag...

1:a mars

Så har årets sportlov kommit till sitt slut och i morgon drar det igång igen för fulla drag. Låt oss hoppas att alla känner sig lite avspända efter lovet. De har säkert olika upplevelser att dela med sig av. En del har kanske helt enkelt varit hemma, en del på Mallorca och andra i fjällen. Det gäller att se till att alla ska känna sig värdefulla i sitt vilande oavsett hur de har tillbringat den förstås.

Hur som helst så drar jag igång med vårens stora broderiprojekt för 8:orna och 9:orna. De ska tillsammans brodera sitt bidrag tillväggbonader som vi förhoppningsvis kan pryda väggar i skolan med sen.

Har inte vilat på hanen precis, utan startat en blogg för syslöjden där arbeten och instruktioner ska finnas. Men som alltid i början av en process så får man säkra upp med hängslen och livrem så jag har naturligtvis tagit fram underlag på papper också. Mappar till var och en med allt de behöver veta. Små provbrodyrlappar att sätta nålen i, pappskivor att linda tråden kring, sömnadsbeskrivningar med mera med mera.

Ingen kommer undan, här ska följas upp. Strikt... Det handlar om betygen. De blir lättare att sätta med givna förutsättningar.

Kul ska det bli, för de är alla fantastiska, var och en på sitt sätt. Jag ser verkligen fram emot morgondagen... Då kör vi som man brukar säga.

Men jag är osäker på om alla har koll på hur en blogg fungerar. Vi får nog ta en liten extra inkörning på det.

HTTP://skojislojden.blogspot.se

I sin enklaste form - mellan elever och lärare...

21:a februari...

Just nu undrar jag varför jag inte gav mig in i lärarrollen tidigare. Jag har ändå i princip två akademiska examina i ämnet pedagogik som jag för all del har stor glädje av just nu. Men livet har lett mig på andra vägar som varit både mycket bra och mindre bra. Detta kanske inte varit dags förrän nu?

Å andra sidan så blev jag helgonförklarad när de fick veta att jag träffat Bill Gates, inte bara en gång utan flera.

Som jag trivs med tillvaron och den glädje jag känner just nu inför det jag gör var längesen. Den egna kreativiteten får utlopp och känslan av att se andra lyckas, när glöden tänds i ett öga som tidigare varit släckt då är det extra bra. Just i slöjdämnena så har man möjligheten som lärare att anpassa uppgifterna individuellt på ett annat sätt än i många andra ämnen. Det är bara att ta fram en grövre virknål eller så när motoriken fallerar, det finns så många tekniker. Att väcka glädjen för att tillverka något själv är viktigt för alla och det märks när de stolta visar upp sina alster. De vill ta hem dem genast. Jag låter dem göra det. Plåtar av ungen och det de gjort så att jag kommer ihåg sen.

Killen som tidigare svor åt mig och kallade mig diverse har just förfärdigat sin egen randiga råtta. Bara svansen som saknades. Vi sydde i ett öga var. Frid och fröjd, i alla fall just nu och det är inte så dåligt.

Den långe skånken, klassens clown är nu i full färd med virknålen för att förfärdiga en halsduk. Det uppstår plötsligt harmoni i klassrummet. Det är fint när de sitter och resonerar med varandra som på vilken syjunta som helst. Det är något annat än när de far runt som jehun runt väggarna. Börjar få ordning på det nu.

Sportlovet är också en anledning att var lärare har man förstått. Det börjar nu...

Själv ska jag satsa på att jobba med ett sätt att få fram en bra instruktion för vårens projekt. Brodera på jeanslappar och skapa en väggtavla av det, efter en ide av andra lärare som jag träffat på i en grupp här på FB. Synnerligen kul och givande onlinesamarbete där.

Trevlig helg.

17:e februari...

Så här blev katten - den första stickningen...
Rätstickning...
Syfröken.

16:e februari...

Fick en håltimme då ungarna var på någon gemensam peppningsföreläsning.
Passade på att sortera och nysta garner. Ni anar inte hur det kan bli, en blandning av ylle, acryl och bomullsgarner i ett stort antal backar. Vi har det lite primitivt eftersom vi har tillfälliga lokaler. Inte helt ändamålsenliga men allt går. En av nackdelarna är just att vi inte har några skåp och med allt från 2-gluttare till målbrottspersonerna i 9:an så är det inte helt enkelt alltid att hålla önskvärd ordning. Dock slog det mig hur oerhört kontemplerande det är att nysta garn. Det är något jag minns från min egen barndom att man fick hjälpa till med, på den tiden stickade och virkade ALLA. Det var bara så. Tänk vad dofter och monotona rörelser kan få oss att snabbt ramla in i barndomen.

Kollegan kom och vi passade på att sortera tygerna också. Håhåjaja här hade någon på egen hand lyckats klippa ut ett hjärta - mitt på tyget. Fram med saxen så fixade vi det. Jag har en egen med namn på för tygklippning. Ni kan inte tro hur snabbt de blir slöa när det ska klippas papper med dem. Spelar ingen roll att vi har olika ställ - TYGSAX och PAPPERSSAX...

Förklarade för 8:orna att vi efter sportlovet ska ha ett gemensamt projekt som går ut på att alla ska använda de vanligaste 5 broderstygnen och sy ett hjärta på en jeanslapp som sedan ska sammanfogas till en väggbonad. Nej - det blir så fult sa en av dem. Det är möjligt sa jag men det är så det blir i alla fall. För ska ni ha några omdömen och betyg så behöver jag ha ett bra underlag. Det här går ut på att ni först gör ett självständigt arbete med planering och färdigställande, sen att ni samverkar med andra när lapparna sys ihop och inte minst, det handlar om att arbeta mot ett gemensamt mål. Så gör man i arbetslivet. Kan vara bra att kunna. Jag har bett lärarkollegiet att avvara några gamla jeans om de har så att lapparna blir lite olika, men storleken på dem blir densamma. För dessa klipper jag ut med min vassa sax. Tror att det blir bra... Iden fick jag från några slöjdlärare i Osby och jag har bara konceptualiserat den lite extra. På internet förstås, hur klarade man sig förr begriper jag inte. Fantastiskt.

Sista turen idag var ett gäng skapligt livliga små femteklassare, alla med sin personlighet. Inte en lugn stund. Rör inte tygerna sa jag bestämt och det gjorde inte förstås. Eller? Det viktigaste med just det gänget är att de får något gjort och blir klara med sin "finished product" som de brukar säga i amerikansk TV-reklam. Det ger en kick för dem och det är viktigt.

Så gick de sin väg och jag vek ihop tygerna (man kan inte ägna en hel lektion åt att tjata det begriper ni) och nu ska jag sticka ihop en liten nalle lik den jag själv gjorde när jag gick i 3:e klass på 60-talet. Jag kom ihåg den som igår. Apropå det där med att garner väcker minnen till liv. Jag tror nämligen att det finns en del av de här barnen som kan klara av att göra en sådan. Värt att testa.

14:e februari...

Bra resultat gav gårdagens lektioner. Vad sägs om två stickande killar?nDet ska bli halsdukar här, tyvärr har de valt svart garn så det är in i bomben svårt att se maskorna. Men det som förvånade mig är att de båda direkt "förstod principen" ett känt citat från en av de mer charmiga ungarna. De är olika sannerligen.

Men just känslan när de faktiskt både ser och begriper direkt och vill försöka är härlig. Snabbt som sjutton kunde de lägga upp maskor. Jag menar det är inte vanligt. En annan liten kille började sy korsstygn, ett hjärta skulle det bli. Rött och grannt. Det var lite besvärligt med att hålla tråden på rätt sida av nålen, men trägen vinner. Som vanligt hade de plockat fram mönstret på hjärtat på internet. Googla säger jag och det görs glatt. Det ger resultat. Så viktigt att ge dem mer insikter kring vilken källa av kunskap internet kan ge. Det är inte bara spel. Det är framförallt gemenskap och samarbete som är viktigt och här är internet helt fantastiskt.

Ikväll ska vi se Fifty Shades of Grey sa en av dem. Kanske ville de ha lite uppmärksamhet? Men sa jag, ni är bara 12 år, det där inget för er. Dåligt språk är det tydligen också. Så blev det tyst om den saken. De lyckades inte få mig att falla in i upprördhet som de trodde.

Ett par småkillar har eld i baken och har svårt att sitta stilla. Men de är kul och har mycket fantasi och jobbar tyst och effektivt. I bland är det jättebra och ibland kan man ifrågasätta lite. Förra lektionen hade de med sig en broschyr från Teknikmagasinet som de vek sjörövarhattar av. De satte dit garn som hakband och sa - kolla textilslöjd. Svårt att inte le.

Igår försvann de ut och jag frågade var de varit. På toaletten sa de. Men det är väl bara tjejer som går på toaletten tillsammans sa jag. (Fördomsfullt jag vet, men livet pågår faktiskt runtomkring oss och ingen är perfekt). Det blev lite svårt att förklara för dem, lite genant faktiskt. Men sen satt de i alla fall stilla resten av lektionen medan jag hjälpte de andra med korsstygn, virkning och stickning.

Det där med virkning är skojigt att se hur det växer fram hos dem. Många gör bara fingertutor eller ska vi säga fingerdockor kanske. De måste få pröva sig fram så att de ser själva vad som blir fel. Det är bara att repa upp och så på't igen. Som alltid när man ska lära sig nåt nytt. Trägen vinner oftast.

Fick en kommentar för att jag inte ville ta emot en lärardator från skolan. Om att jag nog inte var så van vid datorer, hehe... (För er som känner mig så är det riktigt festligt, eller hur?). Men jag har bara ett avtal den terminen så jag tyckte att det var onödigt att släpa runt på fler prylar då allt går att fixa via den utrustning jag redan äger och har. Men jag ska logga in och rocka röven av dem... Apropå det här med fördomar om gamla tanter. De finns tyvärr.

Undrar ibland om inte hela livet är en enda stor förutfattad mening?

Kul kan man ha ändå. Så därför har jag det. 100 % engagemang - plask in i väggen och så upp och på't igen. Öva öva ungar, snart har ni en halsduk som ni har gjort själva. Att ni inte hinner med hjärtat till Alla hjärtans dag gör inget. Det är bara ett kommersiellt jippo sa en av eleverna. Just det. Alla hjärtans dag bör det vara varje dag.

På hemvägen fann jag och kollegan att någon/några stoppat in blöta fimpar i låset till en av ytterdörrarna så att det var öppet och bara att gå in. Men Pilutta er så kul ska vi inte ha det sa vi och pillade bort de läskiga fimparna och så smack gick dörren i lås.

Helgen får gå ut på att fixa punkan på bilen och rensa avlopp. Nödvändiga vardagligheter.

Och ni?

13:e februari...

Det här är ett meningsfullt arbete. Länge har jag funderat över och studerat särbegåvningen som fenomen. Ofta verkar den diagnosticeras som problematisk och så sitter de där, personligheterna och är på fel ställe i den allmänna (o)ordningen i klassrummet. Ofta tänker jag att inuti den där lilla ständigt svärande och fräsande ungen finns något som behöver komma ut. Tricket är att komma på vad bara. Inte självklart vid första anblicken.

I min slöjdsal försöker jag locka fram deras specifika färdigheter. Man blir förvånad ibland. Men lyckan att se när gnistan tänds i deras ögon ska inte underskattas. Lycka för båda parter.

Läs här:

Skolan får inte överge de duktiga eleverna - ledare i Expressen.

11:e februari...

En avig och en rät och Syfestival i helgen. Jag känner mig mycket lycklig med mitt senaste projekt som syfröken. Det uppfyller mig helt detta med mormorsrutor, stickningar och diverse som vi håller på med. Så mycket som jag fixar nu med detta har jag inte gjort sedan 70-talet när mina egna ungar var små.

Maken är gullig och köper hem färgglada virknålar och stickor och andra lämpliga verktyg från Kina. Det går med i hans vanliga inköpsrunda av elektroniska komponenter. Jag tror att vi är Postens största paketkund vad gäller såna försändelser. Verktyg som verktyg liksom, han programmerar symaskinen och jag syr. Han deltar i mina projekt och jag i hans olika vad det nu kan handla om, foto, cykel och datorer. Så har vi det hemma hos oss och det är ständigt kul på alla sätt.

Mycket kreativt liv just nu och det är möjligt att jag har behövt få fram all denna skaparlust efter att ha låst den inne för så många års teoretiska sammanhang. Det är bra att jobba med både hjärnan och händerna. Å andra sidan vad gäller pedagogiken i skolan så har jag väl grundat med min bakgrund. Det gäller verkligen att hantera barnen på olika sätt. Flera av barnen har så kallade diagnoser, jag kallar det helst personligheter. Gillar det. Men det är klart om en sitter på bordet och en springer runt och viftar med saxen så gäller det att vara påhittig som lärare för att avleda det hela till nåt positivt. Det är många som behöver uppmärksamhet. Jag har försökt lite med att få dem att hjälpa varandra också. Samarbete är också viktigt.

En liten kille tog mig på orden när jag sa Googla fram en idé vet jag. Och plötsligt satt han där och hade på egen hand hittat en hel beskrivning om hur man kunde sy ett särskilt dockdjur. Det fanns mönsterdelar med och det fanns beskrivning av hur man skulle sy och vilket material som behövdes. - Du jag skriver ut mönstret hemma sa han. Ja gör det sa jag så klipper vi till lite bitar av de tyger du behöver så fixar vi till det här nästa gång. Där stod vi sen och hittade rätt färger som han kunde stoppa undan i sin lilla mapp för att säkra undan att det verkligen skulle bli rätt. Han sken som en sol och jag med...

5:e februari...

Känner mig väldigt glad och tillfreds med att jag ramlade in på det här syfrökenprojektet. Det är så skojigt och intressant med alla ungar. Inspirationen flödar och just nu håller jag på och letar fram instruktioner för hur man gör en drömfångare. Har jag aldrig gjort förut. Kanske rent av måste göra en egen. Men jag gav eleverna i uppgift att kolla på Youtube förstås. Jag hoppas att de har gjort det. Förra veckans Youtubevirkande slutade med att både min dotter och min dotterdotter satte igång med att virka mormorsrutor...

Så hittade jag dessutom ett mönster i mina egna gömmor på stickade storsockor i Lovikka. Storsocka är en som har ett skaft som går upp till knäna. Förr användes de i träskorna, men de är sköna innesockor också. Ska nog sätta dit något under sulan så att man inte halkar på hala golv. Undrar vad bara.

Mönstret kommer från SvD, lördagen den 17 okotber 1981 - jo jag hade ett par såna då. Vita med blå ränder, det var vad som fanns då, lite rött kanske. Nu ska jag sticka ett par i lite vildare färg tror jag.

Jag har också skaffat ett gäng gamla serietidningar med Fantomen m.fl för att få lugn på bråkstakarna tills de andra är igång så att jag kan ta mig mer tid med dessa frön senare. De ska nog alla ha åstadkommit nåt vettigt i slöjden när vi är klara med den här terminen. Det får ta sin tid och jag är övertygad om att det går snabbare så här än att kalla in rektor, föräldrar och alla andra resurser och ställa till en massa ståhej.

Serietidningar säger ni, det är slöjd det handlar om. Det är en pedagogisk teknik som kallas avledning... Det brukar funka. Man får inte släppa taget, men en liten bit innan man fiskar tillbaka dem brukar fungera.

I morrn är jag beredd med sysaxen...

30:e januari...

Vill du verkligen att vi ska använda våra iPads i slöjden? Ja men självklart sa jag. Det är nästan ett krav från min sida.

Oj sa ungarna. Bra sa jag och bad en uttråkad unge plocka fram lite virkfilmer på Youtube. Efter en stund så satt hon där och skulle virka armband. Nästa gång så knäcker hon nöten. Hon skulle till och med snacka med sin mormor i helgen och höra om hon hade något garn. Det ni. Jag älskar internet jag.

Bye the way så har jag gått med tröjan ut och in hela dagen. Ingen har sagt nåt men det betyder inte att de inte sett det. Man får bjuda på sig själv.

Bra vecka i övrigt, verkligen.

29:e januari

Nu ska mysteriet med de omflyttade symaskinerna lösas och vem är det som plockar runt med elevernas arbeten?
Rafflande i syslöjden.
Kanske löst i morgon. 
Kanske...
Ungarna och jag får gå på jakt efter ledtrådar...

27:e januari

Att få träffa barn över tid är väldig livgivande på många sätt. De som bad en dra dit pepparn förra veckan, eller talade om att man minsann inte ville ha någon hjälp av just mig för de gillar inte lärare, som denna vecka är hur gulliga som helst. Man får ha mycket tålamod med barn. De beter sig som de gör av så olika anledningar.

Det finns de där som kastar sina saker i papperskorgen när de blir arga och som blir glada veckan därpå för att jag plockat upp deras alster och lagt tillbaka dem i mappen. De kan inte styra sina känslor och ångrar sig ofta efteråt, det kan vara straff nog för dem.

Nu är jag inne på fjärde veckan i slöjdsalen och har börjat få lite koll här på både det ena och det andra.

Jag tycker mycket om de här barnen och det känns väldigt meningsfullt att vara tillsammans med dem, även de som till en början är lite omöjliga visar sig vara små pärlor när det kommer till kritan. Barn behöver vuxna.

18:e januari

Som sagt förra veckan var det inkörning för att få ordning på grupperna. Det är många olika klasser allt från 5:an till 9:an. Att lära sig namnen bara det...

Hur som helst jag ville sätta lite standard på hur vi ska ha det i klassrummet i fortsättningen så jag bad alla skriva ned hur de tycker att en bra lärare ska vara. Så laddade jag in det hela i ett dokument och gjorde ett ordmoln av det hela. Det blev väldigt intressant faktiskt. Snäll 

och inte för sträng, låta oss gå på toa och dricka vatten och inte skrika. Att inte vara sträng var ett genomgående tema i vad de skrev, förvånade mig. 

De vill ha roliga och hjälpsamma lärare. Jag lovade att jag ska försöka leva upp till det men i gengäld så får de leva upp till vad jag tycker är bra elever.

Så nu har vi satt det här gemensamt och förhoppningsvis börjar vi sy, sticka och virka nästa vecka.

Här är elevernas syn på en bra lärare och så min syn på bra elever. Ska bli skoj att visa dem det här. De har faktiskt tyckt själva. Jag har plastat in dessa bilder och så sätter vi upp dem någonstans i klassrummet och hänvisar till vid behov.

12 januari...

Rapport från en syfröken - dag 1

Det var skoj idag minsann. Fyra nya klasser för mig och jag ny för dem. Gick bra. Bad alla ungarna skriva ner på en lapp vad de tycker är kännetecknande för en bra lärare. Många skojiga aspekter. Just att vara snäll och inte för sträng, ha humor, hjälpa till, inte ha för lätta grejor, bry sig om och lyssna bra var bland det viktigaste. Jag lovade att sammanställa deras svar och komma igen med vad jag tycker är utmärkande för bra elever till nästa gång. Så bröt vi isen. Lugnt och fint i klassrummet. (Någon nytta ska man ha av alla pedagogikstudier och yrkeserfarenhet av att leda en verksamhet).

Sen har jag idag fått lära att i skolkretsar räknar man antal minuter! Alltså i korthet hur många minuter en lärare ska ha lektioner omräknat i förhållande till tjänstgöringstiden. Helt nytt för mig som kommer från näringslivet där gör man klart jobbet och saken är den att jag jobbade väl i tre och halvt år på Posten innan jag förstod att det var sommartid och därför alla gick hem tidigt på fredagen. Olika sätt att räkna helt enkelt. När man är sin egen så är man alltid på jobbet och alltid ledig. Så det var en intressant att förstå detta för mig helt nya.

Vad som också slog mig var att jag funderade på om min yrkeskarriär börjar om från början nu? Eller om det fortfarande finns chanser att få det där jobbet på högre ledningsnivå som jag både kan och vill ha? Återstår att se... Om inte annat så har man visat att man kan passa tider som någon rekryterare en gång frågade mig om det inte skulle vara ett problem när man levt i frihet. Ja - det är sant.

Nu ska jag dock utveckla det som går här och jag har naturligtvis ideer om appar och allt möjligt. Självklart... fattas bara Smiley wink
Kul ska det bli för ungar är både smarta och roliga att ha att göra med.

Så idag var en bra dag... Nya projekt är alltid skoj. Livet står inte stilla... som det ska vara.