11 mars...

Vad gör du här mormor utropade en kille när jag tittade in i klassrummet hos kollegan. Ja du - jag är en riktig mormor som har såna som du som barnbarn sa jag och skrattade. Killen och hans kompisar blev upplivade och lärare och assistent hängde på. Jag tänkte, hur konstigt är det inte när de reagerar på att en person som just kunde vara deras mormor dyker upp i tillvaron. Det borde vara mer självklart att umgås över generationsgränserna. Jag menar jag är varken särskilt gråhårig eller går med rollator precis.

Kul när det blir lite muntert på lektionerna. Men det har vi å andra sidan nästan alltid i slöjden. Det är något särskilt med det här ämnet. Vissa är omöjliga att få igång till en början. Men rätt vad det är så vänder det och lystern i deras ögon när de klarat av att slutföra ett arbete är värd väldigt mycket för oss som lärare, men kanske mest för barnen själva. Det spelar ingen roll om det så är en enkel kudde. Den kan vara handsydd och stoppningen tittar ut lite här och där. De har gjort den själva och jag tänker att nästa gång då gör vi det lite mer på riktigt. Utvecklar både kreativitet och hantverk. Jag är av den åsikten att man börjar med att känna på materialet och sen kommer det andra med automatik. Har man lyckats en gång så vill man lyckas igen och då går det att höja kraven, lite steglöst så där.

Vi har med oss våra datorer idag sa min klass och var stolta. Det var bra för jag har sagt till dem att ha det. Internet är ett ovärderligt arbetsredskap när man ska lära sig saker om man är öppen för det.

Varje pedagog vet att ungar lär in på olika sätt. Vissa grejer måste man nöta in. Stickning och virkning til exempel och då är det bättre att de kollar på hur man gör på Youtube än att en lärare ska vara upptagen med en elev hela lektionen medan de andra går bonanza i rummet av ren otålighet. Tittar de på nåt annat eller spelar Quiz så må det vara hänt för en gång. Man kan inte hålla på och tjata på några hela lektionen. Överenskommelsen blir att nästa gång då blir det mer seriöst arbete för deras del. De går med på det. Harmonin i klassrummet har betydelse. För både barn och vuxna.

Nu vill vi ha slöjd två gånger i veckan sa de och jag blev förstås smickrad, det är lika bra att ta åt sig när det bjuds. För nästa vecka kan dagsformen vara en annan och då är man kanske den värsta skitfröken som de har haft när man ber dem om att plocka undan efter sig. Som vuxen får man helt enkelt förhålla sig. Det är en stor del av jobbet. Varje unge är sin egen personlighet, de är inga maskiner.

För det allra mesta är de bara väldigt trevliga.